Maikon – Dansbarnet

Maiko i formell kimono

Tehusen var i första hand till för att servera te och dango/riskaka till människor som besökte en helig plats/shrine. Senare tillkom fler verksamheter och det erbjöds även sake/risvin tillsammans med lättare underhållning. Kvinnliga värdinnor spelade shamisen/stränginstrument. Traditionell dramadans/Kabuki framfördes i början endast av manliga aktörer. Det sägs att detta var början till hur en Maiko/Geishalärling hade sitt ursprung.

mboogiedown

Som Geishalärling, så kallad Maiko som egentligen betyder, fritt översatt dansbarn, får man lära sig traditionell sång och dans, att spela shamisen, konversation och poesi, också att arrangera blommor/Ikebana, en stor konst i sig. De lär sig även, genom att följa en äldre Geisha i arbetet, konsten att välja en vacker kimono och bära upp den liksom allt som gäller den traditionella Japanska te-ceremonin. Utbildningen till att bli en Geisha tar 3 år.

mboogiedown

I början av sin karriär så bär hon alltid tung vit make-up. En äldre Maiko brukar hjälpa till eftersom det är ganska svårt att göra det själv. Tar tid att lära sig. När vit foundation läggs på så lämnas två omålade spetsar i nacken för att ge en illusion av att de bär en mask. Vid speciella händelser, som när en Maiko debuterar, eller när en Maiko blir Geisha då lämnar man tre omålade spetsar. Ögonbrynen målas svarta med en aning rött och sedan målas konturen av ögonen i rött och svart. Det röda i ögon-makeupen minskar man lite på, från och med den dag då en Maiko blir Geisha.

mboogiedown

Sist målas läpparna, mitten av underläppen målas och under första året av en Maikos utbildning så lämnas överläppen omålad. Efter sitt första år så målas även överläppen till hälften och så tredje och sista året målas läpparna helt. Detta för att se vilken rang och ålder en Maiko har. Geisha blir man inte före 21 års ålder. Maikon är oftast den som blir mest fotograferad av turister eftersom hon är mera färgrik än en Geisha.

mboogiedown

Innebörden av Japansk Te-Ceremoni

En Geisha på väg till en Te Cermoni

Sen Rikyu, 1600-talets te-mästare som fulländade visionen Vägen för Te, var en gång ombedd att förklara vad det här sättet innebär. Han svarade att det var en fråga om observation, med sju regler: Gör en tillfredsställande skål/kopp av te. Lägg tillräckligt med kol så att vattnet kokar effektivt. Ge en känsla av värme på vintern och svalka på sommaren. Arrangera  blommor som om de befann sig i området. Vara redo inför tiden. Var beredd ifall det skulle regna. Agera med största möjliga hänsyn mot dina gäster.

Den bestående lockelsen i Vägen för Te är ett bevis på dess djupa innebörd för människor – inte bara Japanska, men människor i alla kulturer. Efter att ha vistats på Japansk mark utgör den rena, starkt koncentrerade kärnan i Japansk estetik och kultur. Men utöver detta har människor från när och fjärran upptäckt att livet blir en skönhetsupplevelse genom detta sätt – genom den anda som guidar sin praxis, liksom av de föremål som uttrycker den andan och är en integrerad del av dess innebörd.

De principer som ligger till grund för en annan tes som kallas Art of Living är Wa, Kei, Sei, Jaku eller översatt Harmoni, Respekt, Renhet och Lugn. Dessa är universella principer som i en värld som vår idag, fylld med oro och självgodhet samt andra liknande sociala krämpor, kan vägleda oss i riktning mot förverkligandet av en verklig fred.

Geisha

Geisha, ibland uttalat Geiko är japanska underhållare och konstnärer. Ordet betyder bokstavligen konstperson. Geishans uppgift är att underhålla gäster i olika sociala sammanhang, oftast i tehus, så kallade o-chaya. Hon ska behärska sång, dans, spela instrument, utföra te-ceremonier, skriva kalligrafi, konversera etc. Geishan är klädd i traditionell kimono. Geishor är inte prostituerade som många tror. Ett  illasinnande rykte som uppkom under andra världskriget av hemvändande amerikanska soldater.

Distrikten där många geishor samlas heter Hanamachi eller Kagai. Geishors uppgift var/är att underhålla gästerna på o-chaya, en typ av tehus med trädörrar, tatami på golven och ofta med tillhörande fantasifulla trädgårdar, allt i gammal japansk stil.

S a n b o n a s h i

De tre koniska formade linjerna på bar hud för mycket speciella tillfällen kallas Sanbonashi betyder tre ben. De lär har en mycket dramatisk sensuell effekt, en liten glimt av bar hud i nacken. Det är därfär en Geishas kimono är så urringad baktill.

G  i  o n

“ Even in my sleep I hear the sound of water Flowing beneath my pillow.” - Yoshi Osamu-

Känn gamla tiders närvaro. Gion, området med de många tehusen och geishor med dess mystik är en kulturell juvel i Kyoto

Kvinliga Pärldykare

Ama kallas dessa kvinnor som likt sjöjungfrur rör sig suveränt genom vattnet på jakt efter ostronens eftertraktade pärlor. Ursprungligen dök de för livsmedel som alger, skaldjur, bläckfisk, sjöborrar och ostron.

Enligt japansk tradition lär Ama-dykarna ha funnits i nästan 2000 år. Fram till så sent som in på 1960-talet dök de endast iklädda ett litet höftskynke och ett huvudkläde. Än idag så använder Ama-kvinnorna aldrig någon grodmansutrustning, förutom fenor och en vit dykdräkt som sägs skrämma bort hajar.

Det finns även manliga Ama-dykare men majoriteten är kvinnor på grund av att kvinnorna har mer kroppsfett, som gör att de kan hålla sig varmare i kallare vatten. Även i Japan betraktas Ama-kvinnorna som exotiska och står högt i kurs på ‘äktenskaps marknaden’.

Onsen Eggs

Japan är ett vulkaniskt aktivt land. Onsen är japanska och betyder varma källor. Här finns tusentals av dem..

I dessa källor, förutom att man badar, ”kokar” man ägg och av mineralerna blir äggen i det närmaste svarta på skalet. Det tar ungeför 15-20 minuter för äggen att bli klara och får då en fantastisk smak.

Det sägs att äter man dessa ägg bådar det gott för ett långt och lyckligt liv.