Samurajer

S  a  m  u  r  a  j

Vanligtvis menar man med samuraier krigare i det feodala Japan (700-1800 talet). De tillhörde det högsta samhällskastet, den feodala krigaradeln buke

I början av 700-talet var inte samuraien en krigare. Själva ordet ”samurai” betyder ”en som tjänar”, och åsyftade de vasaller som tilldelades förläningar och svor lojalitet till kejsaren. Som krigare blev samurajerna så småningom mycket berömda och beundrade

Samuraierna hade en hederskodex, bushido (”krigarens väg”), som beskrev hur en samurai skulle leva och dö. Det samuraiidealet levde kvar länge. Bushidô var viktig i den japanska armén ända fram till andra världskrigets slut.

Med tiden minskade samuraiernas militära betydelse och samuraierna ägnade sig allt mer åt byråkratiska sysslor. De blev igen en slags aristokrati, ungefär som i den gamla kinesisk-inspirerade kejsar-tiden på 700-talet fast nu under shôgunen (fältherren) istället.

1868 avsattes den siste shôgunen som överlämnade all sin makt åt kejsaren. Samuraiernas privilegier avskaffades. Officiellt dog den siste samuraien 1877.